Lagomt förstörd.
Okej, jag känner mig lite lagomt förstörd.
Sådär påbörjade jag ett inlägg som jag skrev på för ett tag sedan, jag kom ganska långt. Sedan raderade jag allt. Började om och kom som sagt långt igen och sedan suddade. Jag vet inte vad det är som stoppar mig. Något får mig att stoppa.
I alla fall, nu är det nya tider. Jag har kommit fram till att nää men om det ska hända något får man ju tydligen göra det själv. Så därför ska jag försöka strukturera upp mitt liv. Om det ska vara så, så får jag väl göra listor över vad jag ska åstadkomma om veckorna. För det här går inte längre.
En lärare sa till mig för länge sedan (jag gillade henne inte, men dock har hon sagt en sak som har stannat kvar hos mig än idag) att man måste göra saker för sig själv. Man måste vara egocentrisk ibland, annars tappar man bort gnistan och allt blandas ut till en likgiltlig sörja och blir bara så... Blankt. Grått. Varken ja eller nej. Så jag ska göra saker som jag vill. Som jag tycker om. Baka, fotografera, skriva, promenera, läsa. Och dokumentera. Jag vill ha något som jag kan se tillbaka till, det där ahh, jag tog mig ut ur det där. Så jag antar att jag ska börja blogga igen, lite smått. Det kanske inte blir sådär som det var, men det kanske blir sådär som det var för mig.