It's just one of those days...
En stillsam men kall promenad på berget fick det bli idag.
-1 grader låg temperaturen på vilket gjorde Eldmörjan till lite is.
I alla fall på ytan, men under är det fullt med liv.
Klockan är halv 12 och jag har hunnit gå på min 1h promenad. Börje sitter bredvid mig nu när jag äter frukost och hoppas på mat. Har börjat ge honom Sheba-bägare med mat för att han ska äta. Nu verkar han inte vilja ha något annat såklart.
Jag funderar mycket på olika tecken man kan få här i livet.
Om man tror man tar rätt beslut som sedan inte går att genomföra för att livet styr om,
är det meningen att man inte ska kämpa för det då?